Hej hopp! Nu har det varit tyst här ett tag. Jobbet har rullat på riktigt bra. Har jobbat i snart två månader och jag älskar det! Så nu har jag bara tre veckor kvar på mitt vikariat och jag pratade med min chef i förra veckan för att ta reda på hur det såg ut inför hösten. Då fick jag beskedet om att det antagligen bara fanns timanställning. Så i helgen piffade jag till cv och personligt brev. I måndags morse kl 7 sökte jag ett jobb hos kommunen, kl 9 fick jag svar att de ville träffa mig och jag var på intervju tisdag eftermiddag. :D Det gick väldigt fort. Men på tisdag morgon kommer min chef och säger "men oj! Du slutar ju 21 augusti vi behöver nog prata om hur hösten ska se ut". Nähä? Det var ju därför jag frågade förra veckan! Iaf. Jag hann inte prata med henne innan intervjun. Intervjun gick bra. Jag fick inte säga så mkt då de mest pratade på vad tjänsten innebär och vad de kan erbjuda mig. Så jag fick fundera till onsdagen och höra av mig sen om jag tyckte det lät bra.
På onsdag morgon hann jag prata med min chef och då blev jag erbjuds ett heltidsvikariat fram till årsskiftet. Kunde hon inte sagt det tidigare!? Så nu stod jag och velade väldigt mkt fram och tillbaka. Men jag meddelade kommunen att jag gärna ville fortsätta antagningsprocessen. Och samtidigt velade jag och velade och velade. Kommunen: Mer betalt, men väldigt ensamt arbete, mkt prioritera, får inte riktigt hjälp av personalen när man inte är där, två ställen att ansvara över, men ett eget team att bygga upp då flera skulle nyanställas. Handengeriatriken: Stortrivs!, vet vad jag får/har, bara ett vikariat, chans till förlängning, har många kollegor att kunna rådfråga med, få mkt variera erfarenhet och möjlighet till att prova på olika områden.
Så igår tog jag beslutet att stanna på handengeriatriken! Och det känns som helt rätt beslut! Känns så grymt skönt att komma vidare på något sätt.
Och vad som också känns underbart är att jag på det kommande halvåret inte kommer behöva jobba på helgen! Wohoo!!
Nu önsade jag bara att älsklingen var hemma. Han är i Finland till på tisdag. Längtar så mkt tills han kommer hem! Nu ska jag iaf sörpla kaffe och hoppas att huvudvärken vill ge sig. Hejhopp!
2015-08-01
Bättre sent än aldrig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar