Rambo!

Jag har den stora äran att vara medryttare på fina Rambo. Sedan jag blev sparkad av Sessan (13/12-11) har jag tyckt att det är väldigt obehagligt med hästar. Mindre läskigt från marken än från ryggen, men ändå obehagligt. Men nu känns det som att det är på väg att vända. 


I torsdags skulle jag rida och då var Anna-Lena där, vilket var skönt. Jag satte upp och började jobba lite i skritt men jag var så nervös och jag var beredd på att minsta snedsteg eller ryckning med huvudet betydde att han skulle sticka iväg och bralla ut. Som Sessan kunde göra. Anna-Lena pratade med mig om att jag inte behövde göra det minsta mer än jag kände att jag var redo för det. Så jag behövde inte fundera på trav eller galopp och bara det gjorde att det kändes lite bättre. Rambo är riden på ett sätt att han vill ta stöd på innertygeln och gör det svårt för "oss" som rider den engelska stilen och tar stöd på ytter tygel. Både svårt att rida och svårt att göra övningar. Så där har jag något som jag kan jobba med och hjälpa dem med honom. Det kändes skönt.


Så på fredagen var jag ute i stallet själv och enda tanken var att jag skulle spendera en timme med att bara tänka på hur jag sitter och rör mig. Och det gjorde jag. Det blev så stor skillnad och det var så skönt att känna att jag hade en hel timme bara till skritt och fokus på mig och det jag gjorde. Jag behövde inte bry mig eller tänka på "om 10 minuter ska jag trava, om 20 minuter ska jag galoppera" utan det var bara här och nu. Då kände jag också att jag kunde ta mig tid på att tänka vad jag gjorde i varje steg och jag kunde göra om det flera gånger. Och Rambo talar verkligen om när man som ryttare gör rätt så då lär jag mig så mycket mer. Det jag gjorde under passet var att rida med stadigt tygeltag på ytter och sedan bara göra ledande tygeltag på innen. Så fort han formade sig och mjuknade så släppte jag den tygeln så han skulle känna att stödet fortfarande fanns på ytter. Även skänkelvikning med ganska slapp innertygel och i och med att han flyttade sig sidvärts utåt var han tvungen att ta stödet där. Han var superduktig och förstod mer och mer vad jag ville. Däremot försöker han lura mig lite. För jag provade att plocka upp innertygeln och rida "normalt" och då gick han jättebra men då kom jag på mig själv med att jag gav honom stödet på inner igen. Buspojke. :-D

Så igår var jag ute igen. Äntligen så längtade jag till stallet, vilket jag inte har gjort sedan i höstas. Det var så skönt att känna igen känslan. Jag hade bestämt mig för att tömköra Rambo. Först gick jag nära frambenet på honom och testade lite hur han betedde sig för jag trodde det skulle bli jättesvårt att få honom att ta stöd på ytter när jag inte hade någon innerskänkel som kunde stoppa upp honom. Så därför fick hela min kropp agera stopp och jag kunde putta ut honom om han hängde mot mig. Han verkade fatta vinken väldigt snart och han såg ut att tycka att det var kul och spännande. Jag flyttade mig lite bakåt och gick i höjd med rumpan på honom. Jag var lite nervös över att gå där, men iom att jag var så pass långt fram och på sidan om honom kunde inte en spark nå mig och jag kände att jag måste lita på honom när alla säger att han är så snäll och inte skulle bralla iväg. Han har ju inte gjort det ännu med mig förutom i galoppen och det berodde på hur jag satt och red. Men han skötte sig SÅ fint! Han försökte göra det enkelt för sig och fuska men han lyssnade så bra när jag sade till honom och han såg riktigt harmonisk ut. Jag provade att ta in honom på en jämn volt runt mig så jag stod stilla, men då var det mycket svårare att få honom att jobba utan att ta stöd på innertömmen. Jag gick därför tillbaka till spåret och gjorde volter där jag fortsatte att gå nära honom för då gick det mycket bättre. Vi fick till lite öppna och några skänkelvikningar. På slutet tränade vi även halter och att ta halten på ytter töm, inte dra ner huvudet och sedan stå i en fin halt på utter töm och inte göra om ytter till inner. :-D Han blev lite frustrerad och förstod inte riktigt vad jag ville, men det blev bättre och bättre. Vad jag lärde mig? Att även om jag går på marken känner han om jag drar upp axlarna. Så slappna av i axlar och sänk händerna. Då är han mycket mer nöjd. :-)

Rambo-Rambo! <3