Sömnlös i Gubbängen...

Natten har varit bland de sämsta på länge. Antagligen den sämsta sedan Mikko var bortrest förra gången. Jag sover helt enkelt värdelöst när inte han är hemma. Katterna började busa ganska fort så de fick jag stänga ute, och sen vaknade jag typ hela tiden och känner en saknad och oro i kroppen. Ibland har Mikko somnat på soffan men det känns inte alls på samma sätt. Jag känner att han inte är här. Usch vad jag längtar till på onsdag!