I alla fall på ett sett har det varit sista helgen. I fredags var det sista dagen på Folksam. Det kändes ganska skönt och jag tänkte inte så mycket på det. Men strax innan lunchpassen bad Mona mig att komma och prata med henne och Jesper som är platschef. Jag kopplade ut mig från växeln och gick med lite pirriga steg bort till dem. De ville tacka för den här tiden och de gav mig en massa lovord för att jag har gjort ett väldigt bra jobb och att alla tycker att det har varit trevligt att ha mig där. De sade att det har verkligen märkts att jag trivs där, och det har jag ju verkligen gjort!
Jag fick ett par biobiljetter som ett litet tack och jag blev väldigt rörd, och lite tårögd. Inte för att det är svårt för mig, men jag kände mig faktiskt inte alls särskilt gråtig när jag var där. När det närmade sig slutet av dagen skickade jag ett gruppmail till hela gänget och berättade att jag skulle sluta och att jag verkligen uppskattade hur välkommnande alla har varit genom åren. Och när jag sen skulle gå var det flera som kom fram och kramade om mig och önskade lycka till. Även personer som jag kanske inte har kommit jättenära, det gjorde mig väldigt glad.
 |
Nu ska man bara hitta en film att se. :-) |
På kvällen skulle jag och Mikko äta första gången efter sommaren på
Bakfickan Djuret . Jag var där lite tidigare så jag väntade på
Tweedbaren . Det var lite kul för personalen känner ofta igen oss och det är extra kul när de känner igen mig när jag kommer själv. Så jag möts av en servitör som heter Kim och så sade jag att jag tänkte slinka in och ta en drink i väntan på Mikko och att vi ska äta på Djuret sen. Jag frågade om det fanns några sittplatser eller om allt var bokat. Han tittade i bokningen, tittade ut i salen, tittade i bokningen, frågade när vi hade bord (jag svarade 19) och han sade att det gick bra, med lite av glimten i ögat som att "bara för att det är ni så går det bra, annars hade det varit fullt". Jag vet inte om det var så men det kändes bra iaf. :-D
Så där satt jag med ett glas cava och plockade fram min stickning och lyssnade på
KnitmoreGirls podcast och bara njöt av tillvaron. Jag fick lite blickar och leenden men jag hade det hur bra som helst.
 |
Jag jobbar vidare på min Drops "Long Beach" |
Apropå handarbetet. Jag har ju handlat lite mindre stickor och garn som jag ska göra strumpor/sockar på, och jag har börjat hitta beskrivningar. och jag längtar så sjukt mkt! Det ska bli skönt att kunna sitta med ett mindre arbete på offentliga platser, min tröja börjar ta en del utrymme nu. :-D Det kommer bli en ordentlig utmaning så det ska bli jättekul! Då kanske jag inte gör slarvfel för då måste jag verkligen komma beskrivningen hela tiden.
Men men, när Mikko kom lade jag så klart undan stickningen och vi satt och pratade och hade det allmänt skönt. Jag tycker det är liite synd på de sjukt sköna fotöljerna de har där. För när jag satt och stickade och lutade mig tillbaka kan jag verkligen slappna av, men när man ska prata och vara social med den som sitter mitt emot måste jag antingen skrika eller sitta och luta mig fram, jag kan inte riktigt njuta av fotöljerna. Så de får helt enkelt gilla läget att jag kommer dit för att sticka och njuta av den goda drycken och sköna fotöljerna. :-D
Vi fortsatte in på Djuret och det var ett väldigt trevligt nytt koncept de har. Det var riktigt gott och till desserten som var bland annat färska hallon, kom det en liten tår eller två. Det var så sjukt gott!!
Efter många glas vin tog vi oss hem. Jag tvärsomnade.
På lördagen skulle jag jobba på Bilia. Tanken var att jag skulle ta bilen, som vanligt, men när jag vaknade kände jag att det fick bli bussen. Så det kan gå... Men det gick jättesmidigt, jag har inte tagit bussen någon gång till jobbet, men den gick raka vägen från Hökarängen. Jag var på jobbet 30 min innan jag började men då kunde jag börja fylla kaffemaskinen och allt sådant. Det blev en ganska lång dag som var ganska lugn.
När dörrarna var stängda och låsta tog jag bussen till Farsta och skulle träna. Jag hade inte så mycket energi, men motivationen var på topp och jag tar det ju ganska lugnt fortfarande. Det var i stort sett helt tomt på gymmet! Så himla skönt. Och jag var helt själv i omklädningsrummet efter passet, trots att det var 45 min kvar till stängning. Men det går väl över om någon vecka när alla andra ska sätta igång med träningen. När jag kom hem mötte Mikko mig i centrum och så köpte vi pizza. Jag ÄLSKAR pizza! OMNOMNOM!!! Så det var bra att jag tränade innan. ;-D
Så igår var det söndag. Då blev det också buss, men inte pga samma skäl. Mikko skulle åka och handla på dagen så det funkade bra för mig att åka buss. Nu var det ju sista dagen och allt och jag hade redan sagt hej då till några på lördagen som inte skulle vara där den här dagen. Det var lite kul dock, för jag mötte en av säljarna, som jag inte har klickat så himla bra med, när vi skulle gå in. Jag tycker verkligen jag har försökt att få en bra kontakt när vi har pratat om träning och familj och så, men det har bara känts som att han inte riktigt vill prata med mig utan snarare över huvudet på mig. Men iaf så nämnde jag att det var sista dagen för mig. Han har nämnt tidigare att han tycker att jag ska komma som massör till Bilia och att det verkligen behövs, men när jag nu sade att jag ska vara massageterapeut så var det som att han blev påmind och frågade om jag var bra och om jag kunde hitta "knutar". Jag svarade att jag tycker att jag är bra och att jag har ju fått jobb så jag antar det och han frågade om inte jag kunde massera hans axlar lite. Jag tänkte "nu ska jag visa vad jag går för!", men det var lite svårt att verkligen göra mitt bästa med en skjorta emellan och ingen olja. Men jag tog ett av "standardgreppen" över en tripggerpunkt på trapezius och jag höll där ganska hårt. Jag funderade på om jag skulle fråga hur det kändes för han sa inget eller så, men efter en liten stund så sade han mellan ihopbitna tänder att den kändes ganska mycket. då insåg jag att han satt och höll andan. Haha... oops. :-D
Men jag masserade ett tag och hittade flera punkter som han sade kändes och det strålade upp i huvud och arm och sånt. Fullträff! ;-) Han tackade jättemycket och det kändes faktiskt riktigt trevligt.
När det började närma sig slutet av dagen ÖSTE regnet ner och jag kände mig inte så sugen på att åka buss hem. Jag vet att den säljaren jag masserade bor åt mitt håll så jag frågade om det fanns någon möjlighet att få åka med honom. Och han sade att det inte alls var något problem. Så himla skönt! Så när dörrarna var stängda och låsta en sista gång av mig och jag hade sagt hej då till alla säljarna sprang vi ut till bilen i ett ösande regn och jag fick åka XC90 på riktigt och inte bara ut genom garaget. :-D Det var kul. Och det var jättetrevligt när vi satt och prata om lite allt möjligt. Kändes lite synd att det var nu jag faktiskt hade kommit igenom fasade, men bättre sent än aldrig va?
 |
På väg till bussen! |
På kvällen åt vi kräftor och västerbottenpaj. Mikko hade så klart gjort den själv, och den var sjuuuukt god!
 |
Hela festbordet! |
 |
Mikko hade köpt partyhattar! ;-D |
 |
Så himla sexigt! |
 |
Vi hade stor uppmärksamhet |
 |
Ett tag var det riktigt svårt att äta. :-D |
Så idag är det måndag. Nu har jag jobbat 9 dagar i ett svep och nu ska jag vara lite ledig innan skolan börjar. Idag tänkte jag att jag ska åka och träna en vända, sen till Hööks och kolla ridstövlar som de har rea på, sen städa lite här hemma och förbereda inför lunch på onsdag när mamma, morfar och mormor kommer. Och resten av dagen ska jag förhoppningsvis sticka klart min träja och korrigera några fel (igen!!) så att jag kan börja på sockar ikväll. Yummy!