En sten från mina axlar!

Den här sommaren har varit väldigt händelserik. Det började ganska lugnt med en massa dagar i stallet och lite sporadiskt jobb. Jag har känt det senaste året att jag inte riktigt vill vara kvar på mitt jobb. Främst har det varit pga att arbetsbelastningen har varit så otroligt varierande, när det finns saker att göra är det jättekul och jag älskar det, men majoriteten av gångerna har det inte funnits så mycket att göra och jag har då känt mig frustrerad i att inte kunna bidra med ett bra jobb. Jag vill inte bara stå rätt upp och ner utan jag vill göra saker.

Så från i våras/tidig sommar började jag putsa på mitt CV och skickade till massa olika spa:n och massagekliniker då det är som massageterapeut jag har tagit kurser och det är en del av en behandlande form jag kan komma att jobba med efter min utbildning. Men efter att ha skickat ansökningar till flera ställen och inte få någon respons började jag tappa hoppet. Då kontaktade en kurskamrat mig som jag har haft lite kontrakt med ang jobb och jag fick kontakt med hennes chefer. Jag fick träffa båda cheferna och göra provbehandlingar på båda två men tyvärr tyckte de att jag hade potential men var inte riktigt på den nivån som de sökte.

Mitt självförtroende var jättelågt och jag började ge upp mitt jobbsökande, men jag putsade lite till och skickade några fler ansökningar, även till ställen jag hade sökt tidigare utan att få svar.

Helt plötsligt fick jag två svar! Ett av dem var Sparadiset. Jag fick träffa en tjej på östermalm och vi pratade och jag gjorde provbehandling och hon var jättenöjd. Vi bokade in en provdag för mig på Södermalm efter min semester och efter 30 minuter av den dagen var jag välkommen till min nya arbetsplats. Det var så himla kul och mitt självförtroende stärktes jättemycket. Efter att ha varit där i 2 timmar frågade min chef om jag ville ta en massage som var inbokad. Hon sade att "tyvärr" var den på 90 min, jag förstod inte vad som var negativt med det, men hon sade att det kanske var lite tuft för att vara min första behandling. Jag vat jättenervös men jag kunde ju inte säga "nej, jag vågar inte" utan det var bara att hoppa in.

Efter den behandlingen kunde jag inte sluta le. Kunden var jättenöjd och gav mig jättemycket beröm och det kändes helt rätt. Både att hålla på med massage men även att få vara på Sparadiset. Det är sådan underbar harmoni och jag trivs jättebra.

I måndags ringde jag min chef och meddelade att jag hade bestämt mig för att inte fönya mitt kontrakt inför hösten. Det kändes tråkigt efter 2.5 år men känns helt rätt att ta ett nytt steg i min konstiga karriär.

I helgen ska jag jobba på Sparadiset (när jag fyller år och allt! :-D) och nästa vecka ska jag vara mån-fre på folksam och den helgen min sista helg på Bilia. Kommer bli ledsamt att säga hej då, men jag hoppas de är glada för min skull. :-D

Så nu vet ni hur det är jobbmässigt från min sida. Under dagen kommer jag också lägga upp lite bilder från Finlandsresan och Göteborgsresan.

Mammas grannes hund - Midsommar

Konsert

I torsdags var jag och Mikko och såg den storslagna Robbie Williams i Globen. Vi har sett honom -06 och -13 i Göteborg så jag trodde att det skulle vara bra men hade inte jättehöga förväntningar och var inte jättetaggad. Vi hittade bra platser framme vid staketet vid scenen och när han kom på scenen så blev jag helt hysterisk. ;-) det är kul att han fortfarande kan påverka mig så mycket.

Det var en helt fantastisk konsert med humor, kärlek och den bästa musiken man kan tänka sig.

Vi stod nära allt. :-D

I fredags tänkte jag att jag skulle ut och springa en längre sträcka och ge mig på milen. Jag kände under dagen att jag var väldigt öm i höger vad och jag har nu lokaliserat det mer specifikt till soleus. Jag tror bara det är en överbelastning men därför kändes det väldigt stumt och tungt när jag sprang och det gick inte så bra.

Däremot sprang Mikko milen i går och det är jättekul för honom. Jag blir lite avundsjuk och besviken på mig själv för att det känns som att jag har kört fast lite men hoppas det släpper snart och att Mikkos löpsug kvarstår

Hästdag och ny leksak

Igår var jag hela dagen i stallet. Jag kom dit vid 9.30 och hjälpte till med två hästar som skulle till klinik.

Sen var det min tur att tida. Först red jag Ermei barbacka. Jag tränade på att galoppera så jag ska känna mig lite mer säker. Det var en underbar känsla och även när han började bocka och ruska med huvudet var det bara kul.

Sen red jag min fantastiska Bobosj. Han är en riktig gentleman även om han är lite seg och trätt innan han har vaknat till.

Efter honom satt jag lite på Jelena också. Hon håller på och rehabiliteras så jag skulle mest bara sitta och känna att hon gick rakt. Jag älskar den nya spegeln i ridhuset, den är på ena kortsidan i hörnet. Jag red i vänster varv och kände att hon gick snett men i höger varv kändes hon rak men när jag såg oss i spegeln gick hon och pitade ut rumpan. Det är så himla nyttigt att jag ska förfina min ryttarkänsla.

Sen skulle Lena rehabba Devusjka via mig. Det var riktigt häftigt. Hon jobbar via något som heter Kino/Qino. Det är riktigt häftiga grejer.

Och sist blev det lite jobb på Koskov som ligger lite efter i utbildningen. Jag jobbade mest på att han skulle flytta undan för skänkeln. Han tycker det är svårt.

Igår fick jag även min nya leksak. GPS-klocka Garmin FR220.
Jag vill ha den för att på ett enkelt sätt se, medan jag springer, hur långt jag har sprungit (för att slippa ha uppmätta rutter och istället kunna springa hur jag vill), se hur fort jag springer (så jag vet om jag springer för fort eller för långsamt), se min puls (för att ha olika fokus på min träning). Jag hann bara känna och klämma lite grann på den igår men den känns riktigt skönt på armen tack vare att det är ledat armband. Pulsbandet var riktigt behagligt, jag tänkte inte ens riktigt på att jag hade det på mig. Jätteskönt med soft strap. Idag skippar jag stallet och ger mig ut på en löprunda istället för att bekanta mig mer med klockan. :-)

Mikkos skoshopping

Igår var Mikko på jakt efter nya löparskor. Han har vantrivts väldigt mycket i de han har men de är ju nästan 4 år gamla. Han tycker att han får för mycket pronationsstöd så han hamnar på utsidan av foten samt att all energi i steget bara försvinner ner i marken och allt känns bara tungt.

Så igår började vi på Löplabbet i Farsta. Mikko förklarade situationen och sade att han hade kollat på några modeller. Expediten undersökte Mikkos fötter och vi kollade när han sprang på band med neutral sko. Jag såg att han inte alls sprang som han brukar göra pga bandet. Expediten envisades med att han skulle ha den modellen han har hemma medan Mikko försökte trycka på att han inte tycker om så mycket stöd och att han ville prova en annan modell. Efter lite motsträvighet fick han prova den som hon tyckte och några andra modeller. Den hon tyckte var ju heeeelt perfekt enligt henne och hon ratade de andra. Jag ställde frågan om den heta debatten om hur mycket man ska påverka belastningen och att det kanske kan vara bra att ha kvar lite av personens naturliga steg och belastning. Hon tittade på mig med en blick som med avsmak i munnen och jag såg tanken "jaha, du är en sån....." Och när jag nämnde att jag är sjukgymnaststudent kändes det som att hon hatade mig.....

Mikko ville inte gå därifrån tomhänt efter den tiden hon hade lagt ner så han fick med sig ett par skor som han sade direkt utanför dörren att "jag kommer lämna tillbaka dehär".

Vi traskade vidare till Stadium där Mikko hade sett några av de modellerna han hade kikat på. Den säljaren ville ju bara sälja så Mikko fick prova vad han ville. Där hade de inget löpband utan han sprang fram och tillbaka i gången och helt plötsligt kände jag igen hans sätt att springa på. Och efter att ha provat Asics GT2000 såg han väldigt nöjd ut. Det var länge sedan jag såg honom så nöjd ut efter att ha sprungit (om än en väldigt liten bit). Hela kroppen såg nöjd ut. Det som är bra är att Stadium (som Intersport men INTE Löplabbet) har så du får prova skorna hemma i 30 dagar och även springa ute och byta modell om det inte känns som att det är rätt modell. Det är efter en "löpanalys".

Men jag är så glad för Mikkos skull att han gick till stadium. De lyssnar verkligen inte på Löplabbet...

Hälsokraft!

För 2veckor sedan var jag hos dr. Göran Zetterberg på Fysiologlab. Jag var där för att göra en astmautredning. Jag vet ju att jag har medfödd astma, men jag hade ingen aning om hur min lungstatus är eller så. Jag har även varit ganska orolig över att våra kissemissar har varit en delvis orsak till att jag har mått lite sämre i omgångar under senaste året (trots att jag tränar). Så när jag var där fick jag göra spirometritest och pricktest. Resultatet blev i korta drag att jag inte är allergisk mot varket katt, häst eller hund. Jag blev så himla glad! Men även att min lungkapacitet låg på 67%(!) av min förväntade kapacitet och att jag blev 13% förbättrad efter medicinering (vilket var ca 3.5 dl mer). Jag fick lite spännande mediciner utskrivna, både för astman men även för jordnötsallergin.

Så för över en vecka sedan gjorde jag en beställning på apotekets hemsida och jag var och hämtade ut det idag. Så fort jag kom hem så slet jag upp paketet. Jag har nog aldrig varit så ivrig över medeciner. :-D

Först undersökte jag den nya flashiga PEF-mätaren. Den mäter alltså hur fort och mkt luft jag kan andas ut i en forcerad utandning (enkelt förklarat).

Jag gör tre gånger och skriver upp det bästa resultatet. Det här var före medicinering.

Och efter medicinering. En markant förbättring på en gång. Känns även skönt med en mer ordentlig ventilation i lungorna. Hoppas på långsiktig förbättring.

Och det här är medicinen. Är ofta använd som KOL-medicin men även astma. Nu har jag höga förväntningar på att löpningen ska få bättre resultat. :-D

Sprattelgubbe

Idag fick jag rida stiligaste Baranko och det gick riktigt bra. Det har gått lite upp och ner senaste gångerna jag ridit honom. Men idag gick det superbra trots att han hade turbo i baken.

Jag fick också leka sjukgymnast och hjälpa Melina med några stretchövningar för höftböjaren för att kanske minska problem med svank. Det var kul :-D

Ljuset i tunneln

Äntligen känner jag lusten av att blogga igen. Jag har haft 2 fruktansvärda veckor. Jag gjorde omtentamen i Medicinska ämnen 2 för 14 dagar sedan. Det kändes inte alls bra och jag var väldigt osäker på om jag skulle klara det. Nästa problem blev då att om jag inte skulle vara godkänd var det osäkert om jag skulle få fortsätta till hösten för att jag inte har behörighet till kommande kurser och det var osäkert om det fanns något resttentamentillfälle.

Veckorna var rätt ok ändå, tisdagen sörjdes med middag på Pubologi och massa dryck. Ångesten och oron har legat som ett tryck över bröstet och magknip som förföljer mig. Jag sprang förra söndagen och i helgen jobbade jag.

Igår var bästa ridlektionen på länge och min stickning bara flyyyger fram.

Kofta

Min klänning är typ halvvägs klar.

Men så idag. När jag blev lite arg över att resultatet inte hade kommit in och jag mailade ansvarig om resultatet, då... DÅ.... fick jag veta..... Jag är Godkänd! Så hiiimla skööönt! Nu kan jag bara lägga den oron åt sidan och jag kan lägga krutet på det som är här och nu. Ojojoj vad skönt!

Så nu ska jag göra mig en drink och ge mig i kast med hemtentamen som vi fick tillgång till idag.

See ya!